Olika typer av tränare

Sport har en stor plats i det svenska samhället. Det är givetvis bra om idrottsintresset är stort och många barn, ungdomar och för den delen även äldre väljer att gå med i en idrottsklubb. Som barn eller ungdom får man utlopp för sin energi och man skapar vänskapsband som kanske håller livet ut. För de äldre är det kanske till stor del för det sociala som man engagerar sig i en idrottsklubb. I mindre klubbar är alla ideella krafter välkomna då det ofta finns något man kan behöva hjälp med.

Vikten av ledarskap hos en tränare

Att vara tränare är inte enkelt, i synnerhet inte för grupper med barn och ungdomar. Man måste finnas tillgänglig och man har ett ansvar för en större eller mindre grupp med individer. Som tränare måste man vara tydlig och konsekvent i det man gör. Det handlar om allt från fysiska övningar till den sociala utlärningen i hur man ska behandla varandra. Oavsett om man är ledare för ett fotbollslag eller för ett företag, kan det vara bra att investera i en ledarskapsutbildning för att kunna utveckla sig själv och den grupp man leder.

Tränarstilar

Det finns flera olika tränarstilar som en tränare kan använda sig av. Det finns dock ingen tränarstil som nödvändigtvis är bättre än den andra eller någon som är den rätta ledarstilen, utan det beror till stor del på gruppen. Olika grupper kräver nämligen olika typer av ledarskap för att kunna prestera optimalt. Olika ledarstilar kan vara:

  • Auktoritär tränare. Det innebär kort och gott att tränaren bestämmer allt och gruppen får acceptera det. Den här tränarstilen fungerar vanligtvis inte så bra i Sverige och den är även ganska förlegad, men förekommer fortfarande i andra länder.
  • Demokratisk tränare. Det innebär att tränaren inkluderar hela gruppen i frågor gällande allt från taktik till upplägg av träningar. Den här typen av tränare är mer vanligt förekommande i Sverige och har överlag uppnått bättre resultat.
  • Delegerande tränare. En delegerande tränare överlåter ansvaret att fatta beslut till spelarna. I Sverige är den före detta förbundskaptenen i handboll, Bengt ”Bengan” Johansson nog det främsta exemplet på en delegerande tränare. Om han tog en timeout i ett avgörande skede av en match, kunde man höra honom fråga spelarna vilken typ av anfall eller vilken typ av variant spelarna ville göra för att avsluta matchen på bästa sätt.

Givetvis kan man även blanda tränarstilarna. En blandning av de två sistnämnda kan kanske vara produktiv. Som delaktig i ett lag ska man ha rätt att påverka vad som sker, vilket den demokratiska tränaren accepterar. Samtidigt är den delegerande tränaren bra på sitt sätt då det i slutändan är spelarna som får friheten att genomföra de idéer som de känner sig trygga med.